Montering av garderob
-bokvikningar
Elin Giöbel
Exeggutor.seFörlossningen med Thea
När Charlie kom hade jag sammandragningar i ett halvt dygn först, sedan gick slemproppen och sedan satte förlossningen igång några timmar senare. Med Thea fick både jag och David en konstig känsla av att hon inte skulle stanna i magen till bf. Sedan två veckor innan fick jag sammandragningar i ett halv dygn och morgonen efter gick slemproppen. Givetvis förvänta vi oss att förlossningen skulle komma igång då. Men nej! Gick o vänta o vänta o vänta, den där veckan kändes otroligt lång. Så på lördag kväll kände jag mig konstig men våga inte säga något till David. Klockan tre på natten vakna jag och hade värkar. Gick upp och ringde förlossningen som sa att jag kunde komma när jag var redo eftersom det var andra barnet. Väckte David men kände att vi kunde vänta lite med att ringa svärisarna för att ta Charlie. 30 min senare fick vi ringa dem ändå. Haha.
Kl 5 på morgonen var vi inne på förlossningen. Tydligen är jag ovanligt lugn patient på förlossningen för de trodde inte jag skulle få stanna kvar men det var öppet 5 cm redan. En gång när jag hade värk och öppna ögonen satt barnmorskan och titta på mig med huvudet i händerna svinnära mig. Så intressant var jag tydligen. David kände igen henne som en av dem som ledde föreläsningen vi var på med Charlie så hon tyckte det var väldigt kul att vi hade gått den. Efter det kom läkare in för att se om hon fortfarande låg med rumpan ner, det gjorde hon. Jag kunde typ inte äta normalt i slutet för hennes huvud tog sån plats så jag gick ner i vikt istället för upp.
Till skillnad mot Charlies förlossning försökte de inte skynda på denna, de tyckte jag bara skulle ligga där med ctg hela tiden. David fråga om han skulle flytta bilen men det behövde han inte för detta skulle nog gå fort. Jo tjena, när klockan var 11 var jag sjukt uttråkad och ville bara att det skulle göra mer ont så det skulle hända något. En timme senare gick min önskan i uppfyllelse och de fick hämta in läkare för att se om det var dags (det måste vara läkare med vid sätesförlossning). Hon måste sjunka ner 5 cm till sa hon. Trodde hon skoja för jag kände att nu är det snart dags. Tre värkar senare skrek jag åt david att trycka på den jävla knappen haha.
Barnmorskan kom och så tryckte hon på larmknappen så det börja tjuta och så kom massa folk springandes. Våran favoritläkare som jag skrev om dök upp, David vart så himla glad. Jag var lite för upptagen för att bry mig just då. Han var med och övervaka den andra läkaren i fall hon behövde hjälp. Tre krystvärkar tog det så var hon ute! Det kändes typ bakvänt att få ut henne så, väldigt knasigt. De fick hjälpa till att vrida runt henne fär att få ut huvudet, såg jätte konstigt ut såg sa David. Överläkaren tog över det sista och när han höll upp henne mot oss var min första tanke "Charlie". Vi hade förstått att hon skulle ha samma näsa efter profilbilden på ultraljudet men de var ruskigt lika. Thea mådde jätte bra, både innan, under och efter förlossningen.
Ska skriva lite om bb och Thea och Charlies första möte också en annan dag.
Anonym
Skönt du är igång med bloggen igen ! Tur inte gammelmormor, gammelfarmor o farfar visste att slemproppen gått när ni hade Charlies 2-års kalas. Tänk vilket kaos det blivit om vattnet gått mitt i kalaset :) / mamma
2016-05-22 | 
22:16:13
Trackback