Just nu känns det som man aldrig får vara lycklig. Ska det vara så svårt? David och jag gjorde slut för att vi inte kunde vara sams. Sedan efter en vecka så saknade vi varandra så mycket och båda mådde jätte dåligt så bestämde att försöka igen. Det varade i en vecka, sedan var det bråk igen. Ingen av oss orkar bråka mer, så nu är det slut igen. Fattar ni hur det känns att vara jätte kär i någon som man passar jätte bra med, men det ändå inte funkar!? Man förstår nog inte förän man varit där. Jag fattar inte vad felet är, allt annat funkade förutom att vi blev osams för hur töntiga grejer som helst hela tiden. Kanske är så att vi inte ska vara tillsammans, hur tragiskt är inte det då? Orkar inte med detta..

Nu ska jag fixa någon film att kolla på, sen ska jag träna tills jag stupar (eller filmen tar slut). Tur att jag fick påskägg av mamma nu så jag blir lite glad i alla fall.